Inom orientering används vid tävlingar ett färgsystem för att beskriva orienteringens svårighetsgrad, och vid träning hur man stegvis utvecklas i utvecklingstrappan från nybörjare till orienterare på avancerad nivå. Till varje nivå hör ett utvecklingsmärke. Vi använder det här systemet för att beskriva svårighetsgraden på våra träningar.
På tävlingar kan man springa i åldersklass indelad i herr- (H) och damklass (D) eller öppen klass. I åldersklass genomför man loppen individuellt. I öppna klasser kan man springa med sällskap av vuxen eller kompis. I åldersklasserna för barn och ungdomar springer man upp till och med det år man fyller den åldern som anges. I vuxenklasser springer man från det år man fyller den åldern som anges. Generellt är banlängden kortare på lättare banor och längre på svårare, men det finns också kortare svåra banor i öppen klass och ju äldre man blir efter 35 år desto kortare blir banorna. Till varje nivå hör ett utvecklingsmärke.
GRÖN NIVÅ - Kotten
Den gröna nivån är det första steget i Utvecklingstrappan. Här läggs grunden för orienteringskunnandet. Det viktiga på den här nivån är att få en förståelse för vad en karta är och vilka de vanligaste färgerna och karttecknen är. På den gröna nivån ska man också klara av ledstångsorientering och att byta ledstång både vid kontrollen och på sträckan mellan två kontroller. Att passa kartan är en annan viktig kunskap på den gröna nivån.
Klass på tävling: Inskolning (öppen klass med sura och ledsna gubbar som indikerar om man är på rätt väg)
VIT NIVÅ - Igelkotten
På det andra steget fortsätter man att träna på ledstångsorientering. Ledstängerna är dock lite svårare och kanske lite mindre tydliga. Kontrollerna kan ibland sitta vid sidan av ledstången, så det gäller att träna på att ha framförhållning i orienteringen. På den vita nivån kommer man också att träna på de första vägvalsproblemen och man kommer att träna på att gena och snedda över öppen mark. När man blivit säker på att passa kartan utifrån omgivningen är det lagom att introducera kompass.
Klass på tävling: H10, D10 och öppen klass Mycket lätt
GUL NIVÅ - Ugglan
På det tredje steget kommer man att träna på lite svårare vägvalsproblem. Nu är det inte bara ledstänger att ta hänsyn till utan man får också träna på att gena kortare sträckor genom skogen, hela tiden med säkra uppfångare. För att kunna gena genom skogen behöver man träna på de karttecken som visar framkomlighet och sikt, samt aktivt använda kompass. På den gula nivån tränar man också på enkel kurvbildsorientering, vad är upp, vad är ner och var är högsta punkten. Kontrollerna sitter också lite längre från ledstången och det är inte säkert att man ser dem därifrån.
Klass på tävling: D12, H12 och öppen klass Lätt
ORANGE NIVÅ - Räven
Det fjärde steget i trappan tränar man på att lämna ledstängerna för att istället använda andra terrängföremål för att orientera. Det kan till exempel vara tydliga höjder och sankmarker. Ibland orienterar man mot en höjd, ibland springer man utmed en höjd. Det blir då en form av ledstång. Det blir allt viktigare att kunna läsa och förstå höjdkurvor. Det är viktigt att kunna förstå och använda sig av tekniker som förenkla, förlänga och generalisera. När man orienterar gör man det ofta med hjälp av hållpunkter. När man har lärt sig orientera på den här nivån har man i princip lärt sig använda alla typer av verktyg. På de kommande två stegen utför man samma sak fast i svårare miljö.
Klass på tävling: H14, D14 och öppen klass Medelsvår
VIOLETT NIVÅ - Björnen
Det här är det femte och näst sista steget i Utvecklingstrappan. Jämfört med de tidigare nivåerna ställs det nu större krav på att orientera med framförhållning. Det gäller att planera sträckorna och hur man på bästa sätt löser orienteringsproblemet. Det gäller att avväga snabbhet kontra säkerhet. Ett nytt moment på den här nivån är att orientera på skrå, det vill säga i en sluttning. Kontrolltagningen kan ske utan någon uppfångare och terrängen kan ibland vara detaljfattig. Därför är det viktigt att kunna hålla en riktning och bedöma avstånd. Eftersom man kan ställas inför alla tidigare orienteringsproblem gäller det att kunna anpassa tekniken efter terrängtyp och svårighet.
Klass på tävling: H16 och D16
BLÅ/SVART NIVÅ - Älgen
På det sjätte och sista steget kan man möta alla tänkbara svårigheter och orienteringsproblem. Man ska vara beredd på att kunna lösa orienteringsproblem i alla tänkbara situationer. Det kan vara allt från mycket detaljrik terräng till detaljfattig terräng. Det kan vara starkt kuperat och på så sätt fysiskt krävande. Många gånger ställs man inför komplicerade vägvalsproblem med många olika faktorer att ta hänsyn till. Det gäller att behärska olika kartor och terrängtyper, både i det egna landet men också i andra delar av världen.
Klass på tävling: H18, D18, H18 elit, D18 elit, H20, D20, H20 elit, D20 elit, H21 kort, D21 kort, H21, D21, H21 elit, D21 elit, H35, D35, H40, D40 och så vidare i 5-årsintervaller uppåt så långt det finns tävlande. På riktigt stora tävlingar kan det finnas klasser upp till H95 och D95 eller till och med 100. Öppen klass Svår.
